jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Jag har varit tillbaka i lägenheten i fem dagar, det är skönt, men så fruktansvärt svårt. Jag kämpar och slåss mot alla rädslor. Jag vaknar med ångest, sen sjunker den lite under dagen om jag håller mig sysselsatt och när kvällen kommer växer den igen, när Fredrik måste gå och sova gråter jag och vill bara åka tillbaka till mamma och pappa för att få känna mig lite tryggare.
Men jag måste försöka stå ut, jag vill inte bo hos mamma och pappa resten av mitt liv, även om de är fanstastiska.
Jag har slutat med Citalopramen, den gav tyvärr inte önskad effekt. Så nu har jag börjat sätta in en annan medicin, som skrämmer mig, men som ska vara effektiv. Jag har bara ätit den i några dagar men i kväll vågade jag inte ta den. Jag är så trött på att vara rädd.