vårångesten
Solen skiner, fåglarna kvittrar, snöhögarna har förvandlats till grushögar och uteserveringarna börjar ploppa upp.
Och det ger mig ingenting annat än ångest. Jag gråter på kvällarna för att jag inte vill ha vår. Jag vill verkligen inte.
Jag har så länge jag kan komma ihåg mått extra dåligt under våren men nu är det värre än på flera år.
Jag står knappt ut med tanken på att hösten inte är här förrän om sex månader.
Och medicinen som ska göra mitt liv lite enklare gör inte vad den ska. Den har inte gett mig någonting annat än jobbiga biverkningar och det gör att allting känns så jävla hopplöst.